June 15, 2006
nhhmbase - omgwtf!!
Fyra män nära 30-strecket. Två elgitarrer, en elbas och ett trumset. Ingen vidare upphetsande bandsammansättning.
Ändå passar beskrivningen ovan in på det just nu mest intressanta på den japanska musikscenen. De enda som är i närheten av nhhmbase är bedårande professionella Piana, visuellt galna tjejduon kiiiiii och två pojkar med niomannaband: Shugo Tokumaru och Kazumasa Hashimoto.
Jag är inte tillräckligt musikaliskt skolad för att ge en gedigen förklaring av vad som gör nhhmbase unika, men det geniala sägs vara blandningen av rockiga jazzackord, sparsam metal och smart post-rock.
Däremot är jag tillräckligt emotionellt bevandrad för att uppfatta den saliga glädje, sällsamma extas och fullständiga förvirring nhhmbase orsakar sin publik. Jag har – helt ärligt – aldrig upplevt något liknande. Vänta bara till en smart bandbokare sätter dessa ungdomliga herrar på en långflygning till Europa. Skandal om det inte inträffar närmsta året.
Om nyfikenheten växer sig för stark kan ni annars göra som Jim O'Rourke och Her Space Holiday – komma hit och kolla själva.
___UPDATE
I andra styckets andra mening glömde jag förstås att nämna mina älsklingar Harvard. De väntar till efter fotbolls-VM med att spela in sitt nya album. Sund inställning.
Apropå VM.
När det mest överraskande i första omgången av ett VM-gruppspel är att Sverige och Frankrike inte lyckas göra mål, ja då är det en oerhört förutsägbar turnering. Det kommer självklart bli Brasilien-Tyskland i final och typ Italien-Argentina i bronsmatchen.
Det borde alltså bli ett fantastiskt slutspel, men jag vet inte, det är något som inte känns helt rätt. Peppen är inte på plats. Något saknas. Kanske hade det varit annorlunda om Sverige slagit Trinidad och England spelat bättre. Kanske hade jag sett fram emot kalkonmatchen Ecuador-Costa Rica om Danmark inte var frånvarande och Japan inte redan schabblat bort sina chanser. Kanske hade jag till och med gått till den lokala sportbaren och kollat på Saudiarabien-Tunisien om Holland och Spanien inte övertygat så.
Om, om, om.
Men, men, men. Det största om:et är ändå att jag envisas med att slumra till på de sena matcherna, de som börjar 01 respektive 04 japansk tid. Märkligt nog lyckas inte mäktiga skådespel som Brasilien-Kroatien och Tjeckien-USA hålla mig uppmärksam och vaken. Under den sistnämnda drabbningen lyckades jag med konststycket att vakna upp ur koman ett par sekunder innan Tjeckien gjorde sina tre mål. Resten av tiden var rullgardinen nerdragen. Snacka om effektivt fotbollstittande. Om det nu var så att fotboll bara handlade om mål.
Posted by iensu at June 15, 2006 06:23 PM