June 16, 2006
Finns det några snälla barn hemma?
Spöregn, en gigantisk kackerlacka i vardagsrummet och en stor klump av nervositet i halsen.
Den knappt 10 minuter långa promenaden till den lokala sportbaren Whisky-A-Go-Go gjorde dessutom mina beiga manchesterbyxor och trikolorfärgade sneakers dyblöta och illaluktande. Uppladdningen inför Sverige-Paraguay var inte bara lite smått oroväckande. Den var verkligen full av ödesmättat obehag.
Ungefär samtidigt som Zlatan får känningar i sin ljumske äntrar sedan en full japan baren. Han och hans tjej, som redan är på plats, är här för att kolla på Rocky Santa Claus. Dom tjatar oavbrutet om hur stark han är och hur mycket dom tror på honom. Då och då visar dom också upp en högljudd och obefintlig kunskap om offsideregeln. Det är helt ok. Det stör mig inte alls. Jag orkar dock inte tillrättavisa dom om fotbollens regelverk eller att Paraguays stjärnforward inte är döpt efter en fiktiv boxare och jultomten. Den japanska kommentatorn uttalar också Roque Santa Cruz namn helt korrekt så dom skulle kanske kunna snappa upp det därifrån tycker man. Hur som helst, jag bryr mig inte om dom. Jag vill bara koncentrera mig på matchen, njuta av Källströms läckra krossbollar, Lucics precisa brytningar och helst se Henke nicka in ett inlägg från Edman.
Det där sista blev det ju tyvärr inget av. Varför kan inte Sverige använda kanterna som ett riktigt fotbollslag? Och hur kan SvD:s Jan Majlard skriva att den slovakiske domaren Lubos Michel var utmärkt utan att nämna hans linjemäns grova tabbar som kostade två svenska frilägen?
Nu slutade det ändå lyckligt och jag hoppas att Johan Elmander får ersätta den där synthtoffsen fler gånger innan Sverige åker ut i åttondelen.
På vägen hem genom det fortsatt strilande regnet berättar min kompis Yusho att det högljudda paret under mitt toalettbesök i pausen frågat honom om jag var sur på dom för att dom höll på Paraguay. Yusho hade svarat att jag var en svensk huligan med en stor tatuering på ryggen. Stackarna. Kan förstå varför dom sänkte ljudvolymen i andra halvlek.
Sen ringer Yusho upp sin polare Keita som bevisar att alla japaner inte är fotbollsanalfabeter. Han tyckte att Zlatan såg hämmad ut och att Sverige borde använt kanterna mer. Sen vill han prata om Japans katastrofala sista minuter mot Australien.
Efter det korthustrashade japanska spelet var Keita så förbannad att han beslöt sig för att avstå alkohol ända fram till Kroatien-matchen. Allt för att Japan ska vinna. Dumdristigt, vidskepligt och betydelselöst. Visst. Men om Nakamura och Nakata får hål på den sevärda kroatiska försvarsmuren, då finns det nog inget bredare japanskt leende än det på Keitas läppar när han åter höjer bägaren.
Posted by iensu at June 16, 2006 06:02 PM