from minamiasagaya to everywhere

Tillfälligheternas Animal Lounge

Igår hamnade jag av en händelse på lokalen Super Deluxe i Roppongi. Min kompis och engelskstudent Aisas polare Wadai hade bjudit in oss eftersom hans bekant där anordnade den första upplagan av evenemanget ANIMAL LOUNGE. Jag hade ingen aning om vem Wadai var, men det visade sig att jag känner honom som Asamustak och träffade honom i Osaka för ett par vintrar sen. En glad överraskning, särskilt som Asamustak verkade mer genki än på länge och sprang omkring och spelade in hela spektaklet på sin videokamera.

Själva spektaklet.
Kommer jag till om ett tag.
Först ska några till pusselbitar fogas ihop.

Den första människan jag ser när vi väl kommit in i lokalen verkar bekant på något sätt. Det är kanadensaren John som jag träffade på HaNNa i Ginza och jag blir ganska paff när det visar sig att de tre killarna som anordnar just Aqui Uzumaki på affären i Ginza även de befinner sig i Super Deluxes rymliga källare. Och ja, visst är det de som tillsammans med Asamustaks bekant är de som står bakom ANIMAL LOUNGE.

Och pusslet är lagt.

ANIMAL LOUNGE handlar om videokonst och musik och kan rekommenderas om man gillar att kolla på videokonst och lyssna på musik i rymliga källare. Mer precist, animationer ofta inspirerade av och/eller innehållande djur plus loungeaktig musik i pop-, elektronika-, och hiphopfåran. Speciellt glad blev jag av att höra en remix av Milky:s Just The Way You Are som är en av mina favoritlåtar från förra året.

Till skillnad från många andra ställen i Roppongi är Super Deluxe en lokal som definitivt bör besökas. Speciellt om där anordnas ett evenemang du intresseras av.

Okamoto Taro Plus Aqui Uzumaki

Konst som blandar för mycket färger brukar vanligtvis inte ge mig något speciellt. Likaså har konst med anknytning till Afrika aldrig intresserat mig nämnvärt. Men idag tog min kompis Miwa med mig till den sedan 8 år bortgångne japanske multikonstären Okamoto Taros museum i Kawasaki, en 20 minuters tågfärd med Odakyu-linjen från Shinjuku.

Okamoto, främst känd för sitt "Tower Of The Sun" vilket han uppförde till Osakas världsutställning 1970, skolades delvis i Paris under mellankrigstiden och återvände till Japan först när tyskarna närmade sig den franska huvudstaden 1940. Besöker man museet som uppförts i hans namn i hemstaden Kawasaki får man snabbt intrycket att Okamoto måste ha varit en riktigt festlig kille. Förutom att ta en närmare titt på hans färgglada och lättillgängliga målningar får man provsitta ett gäng olika stolar som han designade. Av minst sagt varierande kvalitet vad gäller sittkomforten. På golvet intill stolarna står "Please sit gently" att läsas, och det är inte enbart för att stolarna möjligen är lite ömtåliga. Det har nog snarare mest att göra med att vissa av stolarna allt annat är anpassade för människokroppen att sitta på. På några pallar sticker saker ut på lite konstiga ställen, och ett par fåtöljer i hård plast är formade som stora människohänder. De är betydligt behagligare att beskåda än att besitta.

Okamoto kan inte beskyllas för att ha varit en introvert konstnär. Han ville få ut sin konst till fler än de som själva valde att gå och se den på gallerier och museer och tog sig således ofta ut i folkvimlet och målade saker live inför publik. Han skrev också mängder av böcker i vilka han behandlade det annars ganska tunga konstbegreppet med ett språk ämnat för vem som helst att förstå.

Utöver Okamotos permanenta utställning, visades även en tillfällig med temat "Street Art In Africa". Med förväntingarna på plus minus noll möts vi av ölflaske-, bläckfisk-, och bilformade träkistor(helt enkelt tillverkade för att man ska begravas i något man gillade medan man var i livet), Tintin-träfigurer samt exakta kopior av i Elfebenskusten existerande frisörsalonger och barer kryddade med, för västerlänningar, gränslöst komiska reklamskyltar som gör gällande att man kan få sig en "Tokyo Hair Cut". Eller vad sägs om en "God Is Only One Hair Cut"? Utställningen avrundas med årsfärska filmtrailer från Ghana. "Måste ses för att förstås" fick för mig idag en helt ny innebörd.

Med förväntansbarometern fortsatt nollställd begav vi oss från Kawasaki till Ginza och något jag trodde skulle vara en releasefest för samlingsskivan Sonido Uzumaki. Igår fick jag en inbjudan av Mike och Emi, vars band Mikemi Tablets bidrar med en låt. Det visar sig dock att det på den fjärde våningen i en intressant affär på en bakgata i Ginza gömmer sig något mycket mer än en releasefest.

Det är i själva verket en vernisage för "Aqui Uzumaki", en utställning innehållandes hundratals färgglada kuddar ihopkedjade och uppsatta i tak och på väggar som i sin tur är tapetserade med lika färgglada pappersteckningar. En av grupperna som är med på samlingsskivan gör ett litet liveframträdande endast innehållande keyboard och sång, i ett hörn står en tv/video som visar nintendoinspirerade animationer och Dave från Marxy mixar Annie Lennox med Cubismo Grafico. Ledordet för kvällen är 100% KAWAII(söt) och än en gång får jag tillfälle att omvärdera uttrycket "måste ses för att förstås":s innebörd.

"Street Art In Africa" kan bevittnas på Taro Okamoto Museum Of Art i Kawasaki. Där finns den till och med den 11:e juli.

"Aqui Uzumaki" kan upplevas på HaNNa Gallery i Ginza till och med den 31:a augusti. HaNNa Gallery ligger på fjärde våningen i affären h p g r p. Rekomenderas varmt för den som vill öppna ögonen för något nytt.

Playlist On Demand

My playlist at the event IndieBak at Edge End, Shibuya May 1st.

Flipper's Guitar - Red Flag
Harper's Bizarre - Wichitai To
Margo Guryan - Something's Wrong With The Morning
Blades Of Grass - Just...ah
Roger Nichols - I Can See Only You
Rocky Dennis - When My Dreams
Katerine - Mon Coeur Balance
Sandra Kim - J'aime La Vie
Tommy February6 - Je t'aime Je t'aime
Girls Tape Store - Niji
Embassy - New Plans
Plus-Tech Squeeze Box - Star
Petset - Sounds&Coulors
FAB - Vinter
Apila - Puzzle
FAB - Vinter
Robotboy - Nuclear Romantics
Embassy - Flipside Of A Memory
Embassy - Information
Radio Dept - The City Limit
Radio Dept - Why Won't You Talk About It
Jens Lekman - You Are The Light

Fun Fun Fun

Some priceless Japanese humour which I got from my Russian neighbour Dmitry. A knowledge of the Japanese language and/or geography enhances the viewing of this little animation, but it is by no means a necessity for getting a good laugh.

Download or view it here.

Pink Lady-frågetecknena rätas ut

Efter lite mer utforskande av Pink Lady-singeln jag köpte igår ser jag att inspelningsåret är 1976, och således är de inte, vilket jag skrev igår, en produkt av vår samtid.

Däremot är de, enligt sin hemsida, verksamma 2004 i och med en Memorial Tour vid namn モンスターパニック. På engelska Monster Panic.

Om jag befunnit mig i Sverige hade jag undrat om jag blivit utsatt för ett dåligt skämt, men nu är jag faktiskt i Japan. I ett land där kommersiella popband tar sig namn som Porno Graffiti, Sexy Machine Guns och Kinki Kids är det här är helt normalt.

Musik på 7-Eleven

I eftermiddags gjorde jag en trevlig upptäckt på min lokala Convenience Store. Den här söta förpackningen innehöll förutom ett tuggummi även en 8cm stor CD-singel med gruppen Pink Lady. Låten, ペッパー警部 vilket betyder ungefär Pepparinspektören, är en drivig soulpophit som låter som att den var tillverkad någon gång i början av 70-talet. När jag kikar in på deras hemsida verkar det dock som att de är verksamma idag och alltså 100% trovärdigt retrostylade. Både vad gäller image och musik.

Även marknadsföringsknepet, tuggummi plus singel, känns som hämtat från en annan tid. Och självklart vet man inte vilken av de tio olika singlarna som gömmer sig i förpackningen man tar med sig till kassan. 315 yen på din närmsta Konbini!

HOUR MUSIK AT CLUB DOCTOR

Hour Musik played an impressive seven song-set including Wonder Machine, Sweet Vibrations and Lime Light (which they made as Drum Solo 8 years ago), plus four instrumental songs, of which I think at least two were new.

The live set included guitar, bass and drums, whereas all the electronic bits were pre-recorded. Unfortunately the live instruments took overhand but all in all Hour Musik made their shoegazer/electronica/guitar-pop tunes fit perfectely well on stage as well. Even though the live house had a lousy hardcore/rock feeling to it and the small audience didn't seem too excited. Hopefully some more fans will gather up for their next gig which is at Shinjuku Jam on July 10.

Here you can download and watch 44 seconds of Wonder Machine.

HOUR MUSIK

Tonight I will finally witness a live set by the very fine japanese pop orchestra HOUR MUSIK. Here is what I wrote about them a year ago. In Swedish.
Tonight they will be on stage at 9pm at a place called Club Doctor in Shinjuku.

返事遅くなってすみません。
メールありがとうございます。
日本語でも読めますか？

明日、5/8のライブは21:00頃startです。
よろしくお願いします。

-∴-∵-∴-∵-∴-∵-∴-∵-∴-∵-∴-∵-∴-∵-∴-∵-∴-∵-
■■◆ Masaki Kiuchi [Hour Musik]
■■■ psychic@t3.rim.or.jp
■■■ http://www.t3.rim.or.jp/~psychic/hourmusik/

Wearing Our Pop Art Hearts On Our Sleeves

Today is the release date of The Embassy's new EP, Wearing Our Pop Art Hearts On Our Sleeves. You might not believe me the first time you hear Flipside Of A Memory, the second song on the EP, but this is the best pop music you will hear in 2004.

To celebrate the release I start up this blog where I will write about pop, art and hearts in my daily Tokion life. For your Information I might use three different language here, except English also Swedish and Japanese. I do apologise, but if there's something you don't understand, it's probably simply not meant to be read by you.