from minamiasagaya to everywhere

"More Than Pharrell"

S� h�r s�g det ut n�r Harvard fotograferades med sina fans efter sin lunchspelning i Kanazawa 10 oktober. Konserten �gde rum framf�r det magnifika 21 Seiki Bijutsukan, ett museum f�r modern konst som uppf�rdes f�r ett �r sen. Ikv�ll spelar 2005 �rs viktigaste band tillsammans med Benjamin Diamond och Cubismo Grafico 5 p� Unit i Daikanyama. Det kan bli hur bra som helst.

Premi�rinslaget i min serie Non Stop To Tokyo f�r Musikjournalen s�ndes i tisdags och handlade uteslutande om Harvard. Du kan fortfarande h�ra det om du klickar p� tisdagsl�nken p� Musikjournalens hemsida. Det b�rjar 42 minuter in i programmet. N�sta tisdag l�ser ett japanskt fan upp ett brev hon skrivit till Howlin' Pelle.

My Second Home

Klockan �r fyra p� eftermiddagen och jag har precis vaknat efter en mycket givande natt. Var ute och gjorde ett reportage f�r Transit som ska handla om m�nniskors andra hem. Bes�kte ett g�ng natt�ppna etablissemang och fick m�jlighet att prata med ett par fantastiska personer.

Det mest sp�nnande m�tet var med Shimizu, en 60-�rig VD f�r ett �tervinningsf�retag. Jag tr�ffar honom i Takadanobaba runt halv tv� d� han �r ende g�sten p� familjeresturangen BLDY. H�r tillbringar han ungef�r fyra n�tter i veckan med att plugga koreanska och kinesiska. Fr�n tio p� kv�llen till fem p� morgonen sitter han vid sitt f�nsterbord och n�ter glosor. Sen g�r han hem och sover tre timmar innan den tio timmar l�nga arbetsdagen b�rjar.

Varf�r g�r han detta? "Man vill ju inte bli en gammal senil gubbe".

Inslagen om japaners andra hem s�nds i Transit 7 november.

Lost In Translation

Nja, bara lite.

Var p� en jobbintervju idag. F�rst f�rsvann man lite i all information p� h�vlig japanska, men n�r v�l intervjun kom ig�ng st�lldes bara tv� fr�gor:

1. Vilken typ av m�nniskor gillar/ogillar du?
2. Vad �r viktigast i ditt liv?

Inte f�r att jag �r helt ointresserad av jobbet, men eftersom jag �r v�ldigt n�jd med min nuvarande syssels�ttning s�g jag det mest som en intressant utflykt och ett experiment f�r att utr�na om jag kan s�ka jobb j�msides japaner. Sm�trevligt och gemytligt verkade de intervjuansvariga vilja att vi skulle ha det (intervjun utf�rdes tillsammans med fem andra s�kanden), och s� blev det ocks�. Det roligaste var dock att studera japanerna n�r de satt och v�ntade p� sin tur att bli uppkallade till intervjub�sen. Stela, tysta, likbleka blickar en masse. Killen som satt bredvid mig var s� nerv�s att han knappt kunde prata, och n�r andra fr�gan kom kunde han inte h�lla sig: "Allts�, jag gillar faktiskt inte m�nniskor. Jag tycker det �r tr�kigt att prata med en massa olika slags m�nniskor. Det viktigaste i mitt liv �r bilar!"

Sorry killen, men du skulle nog l�st p� lite innan du s�kte jobb p� Det Stora Svenska M�belf�retaget.

Housesharing in LA #1

Jag h�lsar p� en japansk kompis som jobbar i Stockholm. Hon har precis flyttat dit och bor i ett kollektiv med ett g�ng svenskar. N�r jag kommer in i vardagsrummet sitter Robinson-Emma i soffan och zappar kabelkanaler. Endast if�rd underkl�der.

Det d�r l�ter ju ganska osannolikt. Men det var i princip vad min kompis Machiko fr�n Osaka upplevde i helgen.

Vi tar det igen.

Machiko h�lsar p� en svensk kompis som jobbar i Tokyo. Han har precis flyttat dit och bor i ett kollektiv med ett g�ng japaner. N�r Machiko kommer in i vardagsrummet sitter Ainori-Yoshichan i soffan och zappar kabelkanaler. Endast if�rd underkl�der.

F�rst ut i presentationen av mina husdelare i Little Asagaya: YOSHICHAN!!

�lder: 28
Yrke: Kameraman p� NHK:s nyheter (NHK=SVT)
Aktuell: Filmade f�rra veckan premi�rminister Koizumi p� v�g till dennes kontroversiella bes�k vid Yasukuni-helgedomen.
Favoritband: Going Steady (japansk punk)
Lagar g�rna: Okonomiyaki (japansk raggmunksomelett)
Charm point: Avdankad dokus�pastj�rna
F�rsta intrycket: Timid och genomsn�ll
Gillar: G� omkring i sina kalsonger och le
Ogillar: Halvfabrikat
Flyttade in: F�r tv� och ett halvt �r sen

Det finns m�nga fler skillnader �n likheter mellan Robinson-Emma och Ainori-Yoshichan. Men. Dom blev b�da k�nda genom att medverka i dokus�por som spelades in utanf�r sina heml�nder. Ainori �r en dejtingdokus�pa som p�g�tt i �ver sex �r. I korthet g�r det ut p� att fyra killar och tre tjejer skickas iv�g till ett fr�mmande land och dom f�r inte �terv�nda till Japan f�rr�n dom hittat en partner av motsatt k�n. Yoshichan misslyckades, men fick d�remot mycket tid i TV-rutan och har fr�n sin tid i Mellanamerika, d�r serien spelades in f�r tre �r sen, utnyttjat sina kontakter och fixat jobb p� TV. Precis som Robinson-Emma. Ist�llet f�r att forts�tta synas i rutan, har Yoshichan d�remot tagit plats p� andra sidan kameran. En j�mf�relse med P�l Hollender torde allts� vara mer p� sin plats.

En P�l Hollender-relaterad not: Efter n�gra ganska tr�kiga inledande Grattis V�rlden-avsnitt, Tokyo-episoden var bara sorglig, har det verkligen h�nt n�got med Filip & Fredrik. Albanien! Cook-�arna! Dover-Calais! Kanske �r det bara f�r att jag befinner mig 11 timmars flygresa fr�n Sverige, men i mina �gon �r det h�r det b�sta dom gjort. Riktigt j�vla bra underh�llnings-TV. Misst�nker dock att det kommer g� �t helvete i kv�llens program inspelat p� den japanska landsbygden. F�rresten lite ironiskt att det �r enklare f�r mig att se Grattis V�rlden h�r i Tokyo �n d�r jag bodde i Sverige m�naden innan jag flyttade hit. D� utan kabel och bredband.

Lipton loves R'n'B

Idag bj�ds det p� tv� dryckesprover p� Seiyu-varuhuset i Asagaya. Antingen kunde man testa en ny alkol�sk med plommon/persikosmak, eller s� fick man smarra p� lite exklusivt Lipton Yellow Label. No sugar, no milk. Antar att det har n�got att g�ra med Liptons lansering av de nya tesorterna Leaf In' och Limone vars kampanj frontas med r'n'bpopstj�rnan BoA.

Kortfakta om BoA
�lder: 18
Favoritmusik: R'n'B
Favortiartister: Nelly, Jay-Z, Janet Jackson, Britney Spears, Brian McKnight och Pink.
Favoritfilm: Notting Hill
Favoritsk�despelare: Leonardo Di Caprio
Speciella egenskaper: S�ng, hiphopdans, samt konversation p� japanska och engelska.
(Fr�n BoA:s officiella hemsida www.avexnet.or.jp/boa)

Unreal for real

Ig�r kv�ll sj�ng Byron Stingly You Make Me Feel rakt in i mina �gon.
Sen petade jag lite p� hans silvriga skor. Det var en bra kv�ll.

Living in LA (Little Asagaya)

Jo, det var allt lite naivt av mig att tro att det skulle finnas en massa tid att blogga p� f�rsta veckorna i Japan.

Hur som helst. Rummet var mer �n beboeligt. S� den n�rmsta tiden huserar jag i ett gammalt japanskt hus som faktiskt �verlevde krigs�ren. H�r har jag ett 4,5 tatamimattor stort rum som jag hittills inrett med en futon och ett bord. Futonen tar utrullad upp ungef�r en tredjedel av rummet, s� det beh�vs inte s� mycket mer. L�ter det litet? Det �r det kanske med svenska m�tt m�tt. Men ca 8 kvadratmeter �r mycket st�rre �n man tror. Speciellt om man inte har s� mycket saker, och speciellt om man dessutom har ett helt j�ttestort hus till sitt f�rfogande. Det �r gammalt och slitet, men rent och bebott av en brokig skara m�nniskor. Ska presentera dom grundligare h�r s� sm�ningom, men kan redan nu avsl�ja att det handlar om en telemarketing-chef, en kameraman, en sjukdomsskribent, en flygv�rdinna, och en nyligen fr�nskild bankman. �ger st�llet g�r en 30-�rig ljudtekniker.

Ig�r var A Bathing Ape-Nigo p� tv. Han medverkade i den dagliga lunchtalkshowen Waratte iitomo (typ: skratta kompis!) som funnits s� l�nge n�gon kan minnas. Nigo verkade v�ldigt nerv�s, var tyst och posade mest med alla sina bling-bling accesoarer. Det pratades n�stan ingenting om hans nya musikprojekt Teriyaki Boyz, i vilket han tillsammans med sin polare Jay-Z satt ihop fyra av Japans fr�msta mc:er och l�tit Neptunes, Daft Punk, Dan The Automator, DJ Premier, DJ Shadow, Cornelius och Adrock fr�n Beastie Boys producera musiken. En killer line-up av s�llan sk�dat slag. Tanken �r att dom med DefJam i ryggen ska sl� i USA. N�r jag f�rst h�rde talas om det h�r projektet skrattades det gott �t namnvalet, men nu jag vant mig och tycker det �r ganska charmigt. Ur marknadssynpunkt �r det ocks� bra valt, eftersom ingen l�r gl�mma bort det i f�rsta taget. Undrar ni vad albumet ska heta? Beef Or Chicken? f�rst�s! Om de misslyckas �r det inte namnets fel, utan p� grund av att dom japanska mc:erna inte har n�gon vidare skarp ammunition.

Ordentligt skarpslipad var dock Nigo p� tv ig�r. Alla hans bling-bling accesoarer toppades av klockan som h�ngde runt hans hals. En anskr�mlig glittrig urtavla stor nog f�r att h�ngas p� v�ggen. "Tung var den", sa programledaren. "Jor�, det �r platina s� att...", sa Nigo.

Back on track

Datum: 5/10
Svensk tid: 01:40
Flight OS51 fr�n Wien landar p� Narita och ytterligare tv� timmar senare har jag passerat passkontrollen, precis lyckats ta mina v�skor innan de tas i f�rvar - tv� flygplatsv�rdinnor f�rklarar urs�ktande att de var oroliga f�r att jag fastnat i passkontrollen, lite �verraskande, trodde snarare de skulle hitta p� n�gon l�ngs�kt vit l�gn som att v�skorna skulle kunna bli stulna - och satt mig p� plats i Keiseis Limited Express till Nippori. Om du ska till Tokyo n�gon g�ng rekommenderar jag l�tt detta alternativ framf�r JR:s Narita Express som kostar tre g�nger s� mycket. Om det nu inte �r s� att du ska direkt till Tokyo-, eller Shinjukustationen, d� kan det vara v�rt dom pengarna.

Oktober s�gs vara Japans b�sta m�nad v�derm�ssigt, men idag regnar det. V�l framme i universitets-, och utl�nningst�ta Takadanobaba inser jag att det den korta str�ckan till trots blir en om�jlighet att ta sig hem till Craig till fots. Jag tar en taxi. Taxichauff�ren kan f�rst�s inte adressen, s� �r det s�kert i minst 9 fall av 10, men eftersom min amerikanske v�n Craig detaljerat beskrivit v�gen f�r jag en god spr�k�vning. Trots att v�garna �r Gamla Stan-smala och fulla med g�ngare, cyklister, varuleveranser och v�garbetare tar det, lite beroende p� hur man ser det, hela tre minuter innan herr Yamada, han heter faktiskt s� min taxichauff�r, kvaddar sin bil mot en trottoarkant, eller bara tre minuter innan vi �r framme vid v�gen d�r Craig bor. Det �r dock ingen id� att gr�ta �ver en repad kaross, och absolut ingen id� att f�rs�ka k�ra mig fram till d�rren. V�gen �r liksom inte en v�g, snarare en stig.

Craig imponerar med sin samling Bianchi-cyklar. 2 stycken har han i sitt 10 kvadratmeter stora rum. Jag f�rst�r varf�r han s�ger "Du f�r nog sova uppe i klassrummet". Ovanv�ningen hyrs av Asiavox som ett par g�nger i veckan l�r ut kinesiska i detta utrymme. V�ggarna �r prydda med kinesiska filmstj�rnor fr�n 60-talet och planscher som l�ter mig veta att mango heter ungef�r "m�ng-guo" d�r borta i v�ster.

Jag k�nner inte att det �r s� speciellt att vara tillbaka. Det �r trots allt �ver ett �r sen jag l�mnade Tokyo, men det mesta k�nns som vanligt. Troligen �r jag bara utmattad fr�n flygningen. Det b�sta hittills �r nog den japanska maten. Den traditionella frukosten med stekt lax, ris, misosoppa och natto (konserverade b�nor med speciell smak som blandas med soja och senap) var underbar, och g�rdagens kryddstarka ginger ale har jag verkligen l�ngtat efter. Wilkinsons ginger ale p� flaska med r�d etikett, v�rldens godaste dryck!

Ikv�ll ska jag kolla p� ett rum i ett gammalt traditionellt japanskt hus. Det �r orov�ckande billigt, men l�ter mer �n bara beboeligt.